My new love x 2

Kärlek!

Systra mi!

Det här kanske låter fånigt. Men när jag går från jobbet på eftermiddagarna tänker jag att jag stänger av en strömbrytare. Svitsch! Jobbet borta. Känns som att det behövs. Det är inte lätt och det lyckas ofta inte helt men man måste försöka annars tror jag inte att man pallar. Jag ska inte behöva göra en massa på min tid hemma. Då gör jag annat. Även om jag gör jobbsaker ibland för att jag tycker att det är kul. Det tillåter jag mig själv. Men att göra saker för att man inte hinner på jobbet blir bara ännu mer stressande och panikartat. Plus att man har allting annat i huvudet, jag förvånas inte av att det är många i mitt yrke som går in i väggen. För att undvika det måste man lära sig att skilja på jobb och privatliv.

Så. Just nu har jag syster-tid! Min syster är hemma i Sverige. Idag var hon med på jobbet och berättade för barnen om valhajar. Hon är här, i mitt hus, äter med mig, pratar med mig, skrattar med mig och bara finns här. Det krävdes bara att jag gifte mig för att hon skulle pallra sig hem. Undra vad jag ska hitta på nästa gång jag känner för lite syster-tid? Jag får la pallra mig ner till Afrikat och dansa med tanterna på marknaden så jag får träffa henne lite mer.

Aooch!

Jag är snorförkyld och har bara en fungerande hand just för tillfället. Högerhanden har försatts i någon slags långvarig krampattack. Varför? Jo jag försöker fixa till min trädgård så att den blir som jag vill ha den. Med redan ickefungerande händer är det inte långt till kramp efter en hel dag med sekatör i näven. Imorn ska jag plantera ett träd. Vårt bröllopsträd. Får man gräva upp det och ta det med sig om man flyttar???

Älskar ungar som bara är sig själva

Att blogga om stora händelser

"Ska du inte blogga om bröllopet?", frågade MrMan. Jag svarade ärligt - Hur ska jag kunna om blogga om något som är så stort? Hur kan jag med ord skriva ned vad det betydde, hur kan jag förklara en sån bra dag så att det ger rättvisa till hur det var? Det är i princip omöjligt. Jag kan bara berätta att det var den bästa dagen i mitt liv och jag är så otroligt tacksam för att jag har så många fina vänner, en underbar familj och världens bästa släkt. Och en underbar ny släkt såklart! Jag är så otroligt lycklig. Det går som inte att beskriva, jag bara hoppas att ni vet vad ni betyder. Vad vore jag utan er alla??!!?!

Och min man =) Han är det finaste som finns i hela världen. Jag överrumplas varje dag över mina känslor för honom. Du är det bästa Älskling!

Nu ska jag njuta av mina två underbara syskon ute i spåret! Hurt hurt!

What the hell?

Finns det flygande pinnar i Sverige???

Hit men inte längre

Man skulle kunna tro att jag försvann förra fredagen. Det var typ det som hände också. Fast inte riktigt helt och hållet. Jag blev kidnappad i Gränna på lördagen. Möhippan är ett kapitel för sig och är något jag kan berätta om senare. Den behöver som ett eget inlägg. Den var Grym kan jag ju säga och jag har vääärldens bästa vänner =)

Men, så är det sista veckan innan bröllopet. Jag är som bekant inte en helt stressfri människa. Min kropp vet inte hur den ska hantera stress så den ger som upp på olika sätt. Jag har kollat upp det mesta "Det beror på stress" om och om igen.. men i vanliga fall vet jag inte riktigt vad det är jag är stressad över. Nu har jag en aning. Egentligen har jag inte så mycket kvar, det är mer funderingar som "har vi tänkt på allt?" "Kommer allt funka?"... jadda jadda!

Igår var en dag av major breakdowns som i och för sig resulterade i en del bra saker (haha!) men mest funderade jag över när kroppen skulle ge upp. Svaret fick jag idag när jag plötsligt went blind på bussen på väg till jobbet. Jag hoppade av och blev tutad på av alla bilar när jag skulle gå över ett övergångsställe eftersom jag fegade då jag inte riktigt såg om det kom någon bil eller inte. Well, åkte hem och däckade. Vaknade upp klockan 14 med synen tillbaka och bara lite bultande kvar i huvudet. Utmattad, helt jävla utmattad!

Nu ska jag göra klart det sista inför lördag. Ta mig i kragen. Rycka upp mig. Vafan är det jag stressar över? Jag fattar det egentligen inte... det blir som det blir och jag hoppas ni har kul alla ni som kommer - det är vårt mål!

DO IT!

Jag fick ett påsk-kort

Jahaja.. Nu börjas det.. Kan inte låta bli å tänka att det bara är lureri och att det inte alls kommer komma ett paket. Jag har tänkt blogga om möhippan flera gånger. Har suttit här å skrivit inlägg efter inlägg som jag har raderat eftersom jag ska försöka att inte vara så förbenat nyfiken. Men det har inte gått så bra på jobbet. Haha. Jag har försökt få Lunkan att försäga sig och även Bergarn. Men det vill som inte funka. Nu har jag vart nervös över att det ska bli till helgen eftersom jag absolut inte har tid (inte imorn i alla fall).. Detta kort gjorde mig först lugn eftersom jag då insåg att allt kommer ske efter denna helg och då behöver jag inte stressa upp mig. Men! Så kom jag på att det kanske bara är fejk för att jag ska tro att det inte blir den här helgen. Jag blir galen på detta. Jag som sa att de aldrig skulle kunna dölja en möhippa för mig.. tji fick jag,

I´m going fucking crazy!

(En normal människa kanske bara skulle skitit i att fundera så mycket på det men jag är ett kontrollfreak av hög rang och har lite jobbigt med att inte veta grejer som detta. Det strider liksom emot allt som försiggår uppe i skallen.)

Smarrigt i min trädgård

Årets pinsammaste ögonblick

Kommer hem. Tittar på min trädgård. Går mot Vattenkannan för att vattna mina kära tomater. Upptäcker genast att den är tom. Jaja. Bara att fylla på. Skruvar på vattnet, hej vad det går, oj det blev visst lite stark stråle bäst att skruva ned lite. Fummel fummel och nyckeln till vattenkranen ligger plötsligt under trallen.

Gaaaaahh!

Vad fan?? Vattnet sprutar. Jag börjar som ett fån hälla ut vattnet i vattenkannan för att ställa den under men den blir ju full igen på en sekund. Kommer på att jag just gjort sällskap med grannen hem från bussen och plötsligt flyger jag genom häcken som Carolina Klüft på anabola och flåsar in till grannen. Grannen ger mig deras vattennyckel och jag kutar tillbaka. Den passar inte riktigt men det går att vrida lite om man trycker tillräckligt hårt. Fummel fummel.

GAAAAAAAHH!

Grannens nyckel ligger nu också under trallen. Herre Gösta, Gud i himlen. Hur jävla klantig får man bli. Fan vad pinsamt. Fan fan fan!!! Grannen kommer gående med ett verktyg som han drar åt kranen med. Jag tackar snällt och berättar om min klantighet. Passade på att dö lite av skam.
Lovade grannen att jag skulle få upp den. Sprang i skyttetrafik mellan farstubron och förrådet och provade massa olika verktyg. Hämtade till sist skruvdragaren för att skruva loss hela jävla plankan i golvet men skruven tog inte fäste...

Till slut lyckades jag få upp båda nycklarna. Det hemliga receptet var en gaffel, flinka fingrar, en stor skopa koncentration och lite blöta kläder!

Mina saker och jag =)

På min förskola arbetar vi i hemvister. Varje hemvist har en inriktning och jag har blivit ansvarig för det naturvetenskapliga. Helt underbart! Jag älskar´t! Fick ett riktigt fågelbo av mojjan och nu hade min chef köpt en bok jag varit på väg att köpa privat ett antal gånger. Lånade hem den över helgen och har frossat i olika experiment jag ska göra med ungarna under hösten. Gu va kul det ska bli! Kan verkligen rekommendera denna bok.


Sedan har jag länge varit på jakt efter en riktigt gammal koffert. En sån där som man ser att den varit med om en hel massa. Den hade jag tänkt ha till sago-koffert. Men det visade sig vara riktigt svårt att få tag på en sådan även om svärfar hade flera stycken i ladan, de var dock lite för stora. Så till slut hittade jag en ganska fin väska med Emil-tryck. Den ska nog funka. Har även köpt mig själv tre stycken tygpåsar från IKEA som jag ska ha till samling. (Kan inte låta bli att köpa grejer själv.)

Klåfingrig ren

Dagens sanning

Too cool for school

Det enda man hör överallt är folk som är deppade över att börja jobba igen. En del har någon/några veckor kvar på semestern och har redan ångest över att det snart är dags.

Vet ni vad som är så jäkla skönt?

Att jag älskart! Idag började jag jobba igen och jag somnade med ett leende, vaknade med ett leende, har jobbat med ett leende och har fortfarande ett stort leende i nunan. Jag älskar mitt jobb. Jag har haft världens bästa semester, tre veckor har känts som fem eftersom vi gjort saker precis hela tiden.

Semestern var ett nice avbrott men nu är jag back in B!

Bästa reklamen

PDOL

Vi befinner oss för tillfället i Piteå hos farmor. Som vanligt lyckas vi av någon outgrundlig anledning pricka in PDOL-helgen. (Piteå dansar och ler). I år har de dock flyttat den stora scenen som brukar vara strategiskt utplacerad utanför farmors lägenhet. Så, vi betalade in oss för första gången. Kikade på The Sounds och Kent. Imorn far vi hemåt.