Kommer hem. Tittar på min trädgård. Går mot Vattenkannan för att vattna mina kära tomater. Upptäcker genast att den är tom. Jaja. Bara att fylla på. Skruvar på vattnet, hej vad det går, oj det blev visst lite stark stråle bäst att skruva ned lite. Fummel fummel och nyckeln till vattenkranen ligger plötsligt under trallen.
Gaaaaahh!
Vad fan?? Vattnet sprutar. Jag börjar som ett fån hälla ut vattnet i vattenkannan för att ställa den under men den blir ju full igen på en sekund. Kommer på att jag just gjort sällskap med grannen hem från bussen och plötsligt flyger jag genom häcken som Carolina Klüft på anabola och flåsar in till grannen. Grannen ger mig deras vattennyckel och jag kutar tillbaka. Den passar inte riktigt men det går att vrida lite om man trycker tillräckligt hårt. Fummel fummel.
GAAAAAAAHH!
Grannens nyckel ligger nu också under trallen. Herre Gösta, Gud i himlen. Hur jävla klantig får man bli. Fan vad pinsamt. Fan fan fan!!! Grannen kommer gående med ett verktyg som han drar åt kranen med. Jag tackar snällt och berättar om min klantighet. Passade på att dö lite av skam.
Lovade grannen att jag skulle få upp den. Sprang i skyttetrafik mellan farstubron och förrådet och provade massa olika verktyg. Hämtade till sist skruvdragaren för att skruva loss hela jävla plankan i golvet men skruven tog inte fäste...
Till slut lyckades jag få upp båda nycklarna. Det hemliga receptet var en gaffel, flinka fingrar, en stor skopa koncentration och lite blöta kläder!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Här kom man till jobbet, trött och less. Men tack du, du gjorde min dag. Lite skratt såhär på mogonkvisten var precis vad jag behövde :D
haha, tack för skrattet! det satt fint! skönt att allt löste sig tillslut.
Kul att jag kan roa några i alla fall =).. själv går jag blindgång genom bussen på eftermiddagarna för att slippa träffa grannen.
Skicka en kommentar