I fredags var första gången jag yttrade orden "jag känner mig gravid". Jag hade satt mig ned på ett däck på gården och orden bara kom. Kollegorna skrattade gott och tyckte att det var väl inte så konstigt. Men det var liksom första gången jag faktiskt kände mig gravid. Igår fortsatte det.. och idag är jag gravidare än gravidast. Klart det måste börja kännas nån gång och nu har det kommit. Är sjukt seg, svanken är öm och det är jobbigt att sitta i längre perioder eftersom allt inom mig sakta men säkert luckras upp. Vill dock lägga till att jag fortfarande mår prima i övrigt men att det bara känns lite mer i kroppen. Jag vill fortfarande inte klaga - nä, jag klagar faktiskt inte, jag bara forteller hur det är.
Jag tror att jag har en liten vilding där inne också. Man vet ju inte riktigt när man inte har något att jämföra med, men det går inte långt mellan gångerna då jag känner av "liten". Natten var... hmm??... intressant? Jag föredrar när "liten" ligger och sparkar uppåt då det känns rätt okej. När det är tvärtom känns det så jävla sjukt och jag kommer aldrig kunna förklara känslan riktigt. Skulle jag göra ett försök skulle jag vilja likna det med att någon vrider runt en virknål i de nedre regionerna (tarmar och kissblåsa typ) inte smärtsamt utan mer försiktigt obehagligt och ibland mycket kittligt! Vi hade en sån natt i natt. Sen har vi fortsatt ha en sån dag också...
Summa summarum, jag känner mig gravid!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Faktum är att jag nästan är lite avis... Sjukt va?
Jag var galet trött genom första delen av graviditeten. Somnade varje dag på vilan på jobbet och fetsomnade i soffan i personalrummet sen på rasten...
Elsa var dock väldigt lugn i magen. Jag kände henne sällan, och aldrig på nätterna. Jag hade moderkakan i framvägg också, det bidrog kanske lite...
Men jag har också moderkakan i framvägg. Hmm? Ännu en anledning till att jag tror att det här blir en livlig en.
Skicka en kommentar