Dagens ambition

Vi har en ny livsfilosofi i vår enkla boning. Den är inte så värst komplicerad utan handlar mest om att komma ihåg det här med städning och undanplockning i vardagen. Vi har varit sjukt duktiga, det måste jag säga. Men de senaste dagarna har jag varit sämre, säkert inte bara jag, men jag klagar inte på någon annan än mig själv ;).
Därför åkte jag till jobbet i morse med ambitionen att komma hem och städa på eftermiddagen. Ambitionen satt som i hela dagen... faktiskt!

Men..

Så var det ju Förskolans dag idag. Jag var pirat och sprang runt som en galning, har som vanligt inte suttit en sekund, har fixat sagopromenad i skogen, dansat till Astrid Lindgrens klassiker, kört miniröris och kånkat på skadade kids (ibland är det oundvikligt).
Så blev klockan halv fem och jag insåg att det skulle gå en buss ganska snart. jag brukar lunka i sakta mak till bussen men idag kände jag faktiskt för att hinna med just den bussen, så jag kutade på... Efter en stund kändes det lite konstigt i magen så jag saktade ned och tänkte att det inte var värt det. Kom runt krönet och såg bussen komma åkandes så jag la på en rem till i slutet.

Jag hann faktiskt med buss. Väl på klämmer jag lite på magen och inser att den är sjukt hård på ena sidan. Vafan nu då? Jag skulle inte ha sprungit... visste väl det.. Klämde och kände. andra sidan var som vanligt, det var mest ena sidan som var hård och konstig. Vad tusan är det här? tänkte jag.. Så sprattlade det till och det hårda var borta. Ops! Jag var tvungen att viska "förlåt" lite halvhögt sådär, då jag insåg att det nog antagligen var bebisens huvud jag gav en rejäl huvudmassage.

Väl hemma pallar jag knappt ta fram nycklarna utan lägger mig raklång på farstubron och njuter av solen i några minuter innan jag inser att jag faktiskt lagt mig raklång. F-U-C-K! Jag kan inte ligga raklång, jag kan inte röra mig efter en sådan session, det är något som händer i ryggen, typ svanken, och jag kan inte gå. Så jag låg där några minuter till och undrade vem som skulle reagera på att jag låg där först, grannarna eller MrMan när han kommer hem om några timmar. Efter en enorm kraftansträngning och en rejält "bit ihop" så var jag på fötter igen. Sätter nyckeln i dörren och inser att dörren har fuckat upp sig igen. Detta händer inte. Dörren har varit knasig länge men MrMan trixade lite med den i helgen och sen dess har det inte varit några problem. Och nu, nu när jag knappt kan gå eftersom det strålar som fan efter mitt raklånga misstag på farstubron, måste jag med all min kraft slänga mig på dörren för att eventuellt få upp den. Suck och stön!

Det tog ett tag men nu är jag inne...

Förskolans dag var toppen. Jag har haft sjukt kul. Men den där ambitionen om städning känns rätt så avlägsen. Just nu är det mer tankar om massage i ryggslutet som cirkulerar i mitt huvud. Min man är väldigt bra på att massera ska ni veta. Han är guld värd. Men han kommer ju inte hem på ett tag så vem vet, kanske orkar jag ta tag i nånting. Är trots allt lite piggare idag ändå, än vad jag var igår.