Med 26 stycken försiktiga barnhänder på magen

Jag släppte bomben för kidsen idag. Jag kan inte fatta att dom inte frågat tidigare. Jag var helt säker på att någon skulle avslöja mig för länge- längesen.

Mina fina kids ville så klart veta vad den ska heta. När de insåg att vi inte bestämt detta ännu bestämde dom sig för att hjälpa till. Men! För att kunna hjälpa till att döpa bebisen måste dom ju veta om det är en tjej eller en kille. 13 par ögon tittade förväntansfullt på mig och jag var tvungen att kläcka ur mig att vi inte vet vad det är - att det blir en rolig överraskning. Jag är inte helt säker på att kidsen såg spänningsmomentet i det hela men dom började överösa mig med namnförslag. Ett eller två var faktiskt inte helt dumma.

Mitt i tjej- kille-diskussionen tittade en av mina fina plötsligt allvarligt på mig och sa:

- "Jag kan ta reda på det åt dig om du vill?"
- "Ta reda på vad då?" frågade jag.
- "Ja men.. om det är en pojke eller en flicka."
- "Jasså?"
- "Ja, om jag får röra magen så kan jag det."
- "Ja varsegod, det blir spännande!"

Kiddo kryper fram och riktar ett pekfinger mot min mage med största koncentration. Han touchar bara pyttelite med fingerspetsen på min lilla runda kula och drar sedan snabbt bort fingret. Transen är bruten och han konstaterar att "det är en pojke"!

Just där i det ögonblicket var jag beredd att tro honom.