Totalsänkt

Under första delen av veckan funderade jag lite på hur mycket kroppen pallar. Jag tror att jag har lite svårt att erkänna att jag faktiskt är rätt dålig, dvs sjuk. Det värsta jag vet är att vara hemma från jobbet. Därför förtränger jag alla tecken på sjukdom och håller mig i form på jobbet, sen är jag helt slut när jag åker hem. Men så får jag sota för min envishet och ligger helt sänkt i ett dygn.

Idag är det lite bättre. Fast jag är döv, hes och tjock i alla hålrum som finns i skallen.

Jag var stressad redan innan jag blev sjuk och att vara hemma två dagar gör ju inte saken bättre direkt. Men, jag pallade inte. Ibland måste man inse sina begränsningar...

Men jag är verkligen döv. Jag undrar om det är lock eller världens största vaxpropp...