Antar att ni vid det här laget känner till min lite udda rådjursfobi. Idag stötte jag på ett nytt. De är svåra att undvika såhär ute på landsbygden och det gör ju livet på landet lite knepigare för en sån som mig. För ungefär exakt ett år sen hade jag en rätt otrevlig rådjurshistoria, då fick jag en helt galen magkatarrsattack.
Så nu, ute i spåret, försökte jag fokusera på att inte stressa upp mig. Vill fan inte hade tillbaka den där katarren som jag drogs med ett bra jävla tag. Men grejen är att de jävlarna vägrar att springa iväg. Jag provade att ropa "FÖRSVINN!!!". Han bara glodde. Jag klappade mina fingervantsbeklädda känder så hårt jag kunde. Han bara glodde. Jag stampade mina fötter. Han bara glodde. Jag övervägde för en sekund att vända om och springa samma väg tillbaka som jag kom men fan heller. Mina ben var helt slut och jag var ju snart klar i spåret. Så jag tog några djupa andetag och passerade det obehagliga lugnt och försiktigt.
Detta kan verka fjantigt för en del. men det struntar jag i. Jag har ingen aning om varför jag är så jävla rädd för rådjur. De gör ju ingenting. Det fattar jag ju egentligen. Jag är inte dum. Men något gör att jag är rädd för dem.. Skulle gärna slippa.
När jag passerat det råa djuret vände han sig om och började tugga gräs. jag vände mig om och fortsatte kuta. Resten av vägen sjöng jag tyst för mig själv:
"Vi bor på landet
och snart vi fann det.
Vi hade rått djur ute i spåret.
Vi klappa händer
och stampa fötter.
Men den jäveln bara stod där och gjorde just ingenting."
och snart vi fann det.
Vi hade rått djur ute i spåret.
Vi klappa händer
och stampa fötter.
Men den jäveln bara stod där och gjorde just ingenting."
2 kommentarer:
det är ju inte konstigare än folk som är livrädda för clowner. =)
Eller hur.. fast det är ändå lite märkligt, att man kan vara rädd för något som man egentligen vet inte är ett dugg farligt.
Skicka en kommentar