Pratar vaccinationer.
Tittar på när syster packar väskan.
Tar farväl.
Det blir lite jobbigare för varje gång. Man skulle ju kunna tro att det blir lättare. Men icke! Jag skulle gärna haft henne här detta år. Det är så mycket som kommer hända.
Hon skjutsade mig ned till tåget. Sedan satt jag på tåget och kände tårarna bränna bakom ögonlocken. Jag är en sån där som gråter lätt. Men jag satt och tänkte att "Jag tänker fan inte vara den där tjejen som sitter å grinar på ett tåg!"
Hasta la vista sis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar