Kläderna och jag

Inför dagens klädångest har jag funderat mycket på min klädhistorik och hur det kom sig att jag blev som jag blev. haha. Ingen av mina föräldrar har någonsin varit särskilt intresserad av kläder. I alla fall så som jag har uppfattat det. Nu på senare år har väl mamma kommit in i shoppandet lite mer men knappast när vi var små... och pappa, han trivs fint i sina mjukisar han =) Min syster skapade snabbt sin egen stil - och jag hängde på! Jag ville alltid vara som hon, hon var ju min coola storasyrra. Vi lyssnade på reggae och Olle och jag hade byxor med häng till mammas stora förtret. För även om de inte brydde sig särskilt mycket om kläder så ville de gärna att vi skulle klä oss bra, praktiskt liksom, gärna i ecco-skor. En dag på högstadiet frågade en kille i min klass hur det "kändes att vara den i klassen som hade mest häng, till och med av killarna" Det var på den tiden när man hade väldigt mycket häng i brallan så detta måste varit lite av en bedrift. Vilket fall som helst tyckte jag inte alls att det var någon rolig fråga eftersom jag aldrig gillat att sticka ut och jag klädde mig inte på något visst sätt bara för att vara ball... det var bara jag liksom!
Så småningom insåg jag att man inte bara behöver klä sig inom en stil. man kan faktiskt variera sig lite och jag började då och då klä mig som "alla andra" om ändå med min egen fnurr liksom. Detta var rätt slitsamt till en början då min syster gärna slängde kommentarer om hur hemskt det var att ha tighta jeans eller sånt som alla andra har... Jag såg fortfarande upp till min syster och kan ärligt säga att det tog hårt på mig och det tog ett tag innan jag insåg att jag faktiskt får vara precis så som jag själv vill för min egen skull. Jag har nog varit rätt vek under alla år... rättat mig efter andra även om jag alltid haft ett ganska starkt själv där under. Shit va jag har varit osäker. Idag är en helt annan sak. Ibland kan jag nästan känna mig alltför säker i mig själv. Haha. Jag älskar fortfarande reggae och Olle, mina byxor med häng och mina skärmar - men jag gillar också en mer "normsrelaterad" klädsel. Även om jag fortfarande helst köper kläder som är praktiska och håller länge, är sköna och som man kan ha på jobbet (slitstarka) kan det ju hända att man köper något som är mer fint än allt det andra.. till pappas stora lycka, för då får han mobba mig lite. "Åh, har du köpt skor som du inte kan få på dig!" Han gillade även att pika MrMan när han åkte ut till förorten direkt efter jobbet i arbetskläder, vilket betyder kostym.. "Inte hade du väl behövt klä upp dig bara för det här".. Haha! Tror han har tröttnat på det nu dock.. det var ett tag sen =)

Det som jag egentligen ville komma fram till i detta inlägg är nu helt orelevant så det får bli ett eget inlägg... Kan ju säga att jag aldrig varit särskilt intresserad av kläder egentligen. Kläder bör man ha annars är man naken och då kan man väl ha kläder man gillar hellre än kläder andra tycker att man ska ha.. det har väl varit lite av mitt motto.