söndag 31 januari 2010

Ett slitsamt yrke...

Just nu pågår en debatt om huruvida vi på förskolan ska ha rätten att ha vuxenbord och vuxenstolar för att inte få problem med nacke, axlar, knän och rygg. Vart jag än vänder mig just nu känns det som att jag läser om detta. I denna artikel kan man läsa om det beslut som tagits i Haninge kommun om detta. Man har beslutat att Haninge kommun måste köpa in vuxenmöbler till förskolorna.

Jag tycker absolut att man måste kunna arbeta på ett sätt så man inte får ont. Men jag personligen kan inte se hur det skulle fungera med vuxenstolar... jag menar har man stolar för vuxna måste man även ha bord för vuxna vilket absolut inte är det bästa för barnen som då måste anpassa sig till oss om vi vill kunna sitta och äta tillsammans till exempel. Eller så får vi äta vid eget bord och kidsen vid sina bord.
Nja.. jag får plats på den lilla stolen och mina ben får plats under det lilla bordet, jag är i samma höjd som barnen och jag kan lätt manövrera bordet. I hallen funkar min höj- och sänkbara rullpall alldeles ypperligt. Vart tusan skulle vi ställa dessa vuxenmöbler? Nä.. jag slår ett slag för barnmöblerna och hoppas på att min kropp pallar trycket!

5 kommentarer:

pa sa...

I skolan ska man ju "möta barnen på deras egen nivå”...

Anonym sa...

Efter två månader drygt kan jag säga att min rygg inte riktigt pallar... Jag vill ha stora bord, med stolar för vuxna, men inte som barnen ska sitta på de ska sitta på tripptrapp som är det mest ergonomiska för dem. Det blir en win/win situation! I hallen har vi inget i dagsläget, men vi ska få en påklädningsbänk där barnet kan stå mot mig när jag sitter gränsle över den. Jag hoppas det underlättar...

greken sa...

intressant..jag var skyddsombud i min ungdom lol. och ens arbetsplats skall vara anpassad för att man skall utföra sina arbetsuppgifter utan att kroppen tar stryk. vi har anpassat maskiner o dyl men hur anpassar man barn? om det nu skall vara så att en vuxen sitter med vid bordet? dagis är det ställe där våra nya medborgare tar sina första stapplande steg in i det samhälle vi har o lär sig värderingar o uppträdande...intressant som sagt. skall väl tillägga att jag hyser den största beundran för personer som orkar jobba med levande varelser.

Lillis sa...

Bomullshuve: Fast grejen är ju den att ni då måste lyfta upp och ner barnen i stolarna? Det skulle jag tycka var sjukt mycket jobbigare...

greken: Trevligt att se lite nya ansikten här. Barnen anpassar man väl inte, man anpassar miljön runt barnen för att den ska vara bara för alla. Härligt att du har beundran för oss tappra själar =) Mitt förskolehjärta vill också tala om att man idag talar om förskola och inte dagis. Jag skulle kunna låta det passera obemärkt men det skär lite i mig...

Anonym sa...

Inte i tripptrappstolarna där de de kan klättra upp själva...precis som de gör på skötbordet.. I dagsläget får jag också lyfta dem, fast med böjd rygg då stolarna är så låga....
Barnen sitter inte bra nu heller, då sitsarna är för djupa för dem så de sitter med benen rakt ut i vädret, de ska ju egentligen ha ett fotstöd.
Jag är för höga bord, att de lägre borden skulle vara mer inbjudande tror jag inte heller på, för så är det inte hos oss. Våra är så små att de föredrar att lägga sitt pussel/läsa sin bok eller vad det kan vara på golvet.