Barmark

Tänk vilken lycka att se barmark för första gången på flera månader. Även om det bara är små små uppenbarelser här och där så väcks någon form av hopp inom mig och jag börjar faktiskt på allvar tro att det ska bli vår inom en snar framtid. Jag är givetvis fullt medveten om vädrets nyckfullhet och är halvt som halvt inställd på en till köldknäpp, men endast för att jag inte ska bli galen om den nu kommer.

Med min lycka kommer drömmar. Drömmar som innebär landet. Jag vill bort. Ut. I skog och mark. Bo i stuga. Byta miljö. Uppleva tystnad, fågelkvitter och bara känna den rofyllda känslan av att vara någonstans där man bara kan vara. Jag vill det och jag vill det nu! Förhoppningsvis behöver jag bara vänta en vecka. Sen far jag.