Vaknade upp hastigt och lustigt en station innan jag skulle gå av bussen. Som alltid blir jag lite extra stressad just där för det känns fortfarande, en liten liten sekund innan jag hinner inse faktum, som att jag ska gå av på den station jag gått av på i cirka 17 år av mitt liv. Men som tur var hann jag inse att jag numera är vuxen, har egen villa och skulle åka en station till. Till mitt eget liv. Knatade den lilla lilla biten från bussen till mitt lilla lilla hus. Det lyser i fönstret. Weird, tänker jag. MrMan är mycket noga med att alltid släcka lampor. Han kanske fick bråttom i morse. Ju närmare jag kommer desto fler lampor ser jag är tända. Jag inser att det är en omöjlighet att min man skulle vara så stressad att han glömt alla dessa lampor på och jag öppnar dörren lite misstänksam. Att han är hemma före mig, det händer inte. No no, inte i denna värld!
Sicken suprise. Där var han. Och hela min "komma-hem-och-lägga-mig-i-soffan-för-att-sedan-slumra-till-en-stund-tradition" vart helt rubbad. Jag skrev en inköpslista, städade köket, gick igenom alla skåp och ställde allt så som jag vill ha det (är jag borta från köket en längre period börjar alla grejer mystiskt byta plats) och sen (hör och häpna) lagade jag mat. Haha. Det var ett tag sen.
Härligt härligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar