När man faller utanför normen...

Alla sitter och beklagar sig över att det är första advent nästa helg och att man måste ta fram alla julsaker. Diskussionen kretsar kring vilken dag det är okej att ta fram allt. Jag tittar ner i min kopp med varm choklad och tänker på hur lite meck det blir i år.

Kollega - "Vad sitter du och ler åt?"
Jag - "Åh, nää.. jag bara tänkte att jag skiter i att ta fram julgrejer i år."

En stor tystnad sprider sig runt bordet.

Kollega - "Ja men ni har ju precis flyttat, ni har kanske inga julsaker ännu?"
Jag - "Jodå. Jag har en hel låda. Men det är så meckigt att ta fram, sen vet jag att jag inte kommer orka packa tillbaka allt när det är klart. Så är ju fönstren fulla av blommor så där finns inte plats för några ljusstakar och vi är ju ändå inte hemma på julafton..."

Tystnaden är total och jag känner ett behov av att förklara mig ytterligare.

Jag - "Sen firar vi inte riktigt sådär traditionellt i min familj som alla ni andra verkar göra. Jag tycker inte att julen är en sån stor grej, visst det är mysigt men allt stök och bök klarar jag mig utan och vi har minst lika trevligt för det."

Blickarna säger allt. Jag passar inte in i normen. Bäst att hålla käften och komma ihåg att inte öppna den igen i påsk!