söndag 24 oktober 2010

FLygplatsliv

Ååh lycka! Jag lyckades få igång spotify. Sitter just nu på en hård blå flygplatsstol med fötterna på en stol mitt emot. Skorna står fint placerade under mig och datorn är väl placerad i knät, den värmer fint på låren. Har just sovit i denna ställning - och i säkert 38 andra liknande ställningar. Det visade sig vara lika obekvämt som jag hade föreställt mig. Men jag lyckades få en timmas sömn i alla fall. Jag spar mig nog till flyget nu. Bara nio timmar kvar nu, sen får jag boarda och förhoppningsvis somna som en klubbad säl direkt! MrMan har precis somnat bredvid mig. Jag hoppas inte att han sover de åtta timmar han deklarerade att han skulle sova innan han slumrade in. Då blir jag nog en smula rastlös.

Vet ni vad? Man skulle ju kunna tro att toaletterna på en flygplats i första hand skulle vara till för resenärerna men jag har insett att så inte är fallet här. Jag hoppade över en avspärrning för att tvätta händerna, tänkte att jag bara kunde smita in lite snabbt eftersom jag inte skulle gå på toaletten, bara tvätta händerna. Där inne möts jag av hela den kvinnliga flygplatspersonalen, inklusive toastäderskan, som står och borstar tänderna och stirrar irriterat på mig. Efter den incidenten gick jag på en annan toalett där det fanns en permanent toastäderska som inte gjorde ett jota. Det fanns inte toalettpapper på en enda toalett och folk envisas med att spola toaletterna med vatten efter de vart där så det är alltid en pool både på sitsen och på hela golvet, så finns det inget papper att torka av ringen med. Äcklo! Jag har dock ett ess i rockärmen. Jag har nämligen hittat en toalett som ligger bredvid moskén där ingen verkar gå. Eller så är folk som går till moskén lite renligare av sig för där är det relativt fräscht.

Jag har tittat ikapp mig på Robinson, bonde söker fru och ensam mamma söker. Nu får jag inte igång något mer, men det var trevligt så länge det funkade. Och nu har jag som sagt spotify. Spotify och åtta timmar. Bara åtta timmar, det känns plötsligt överkomligt när vi gjort tolv timmar.

Skulle helst, allra helst ligga hemma i min säng, med min kudde och mitt tjocka varma sköna vinertäcke (ja, det är dags att ta fram det nu). Oh vad jag har saknat vår säng, eller i alla fall mina kuddar och ett riktigt täcke. Att sova i bara lakan är inte min grej även om det är trettio grader. Man måste ju kunna gosa in sig för Göstas skull!

So long, farewell, goodbye.. vi ses snart om jag inte dör av tristess innan dess... Gaah!

Inga kommentarer: