Den hemsk besten som nästan åt upp oss

Jag var hundvakt ikväll. Fast det hade jag glömt. Tur att brorsan ringde och påminde. Skyndade hem till Dogge och tog han på en påtvingad långtur eftersom han var så otroligt hård i magen och hade svårt att klämma ut det som uppenbarligen ville ut.

Gick förbi ett hus där det stod en raggarbil med dörrarna på vid gavel och musik strömmande ut. På uppfarten stod tre personer varav den ena hade den största rotweilern jag någonsin sett i koppel. När rottisen fick syn på Dogge Doggelito vart den som tokig och de fick hjälpas åt att dra in den på tomten. Folket och besten försvann.

Vi hann gå cirka 20 meter kanske när jag plötsligt ser något stort svart närma sig i full fart. Ut kommer besten flygande. Den stannar cirka gurka tre-fyra meter ifrån oss och ser helt stel och allmänt stirrig ut. Den morrar inte men står där och stirrar stint på Dogge och reser ragg.

Man hinner tänka så himla mycket. Det första jag gjorde var att ställa mig framför Dogge. "Ska du ta min gammelman får du fan ta mig först", tänkte jag. Insåg rätt snabbt att jag inte skulle ha så stor chans. Funderade på om jag skulle skrika på någon att hämta hundjäveln men insåg att vi var för långt bort. Började se mig om efter en sten att slå i hans huvud om han skulle attackera (han såg liksom ut som att han var sugen på det). Plötsligt hör jag hur jag själv ryter med min mest bestämda röst "GÅ HEM!" och besten bryts som ur transen, tittar upp på mig, vänder sig om och springer in i buskarna igen.

Stört!

Jag blev seriöst förvånad. var helt säker på att något skulle ske. Fick sjuka adrenalinkicken efteråt. Och Dogge fick fart på magen. Slutet gott , allting gott!