Valborg

Just nu kunde jag ha suttit på Höjden. Med fina flickor och en kall Leffe i handen.

Om jag inte hade blivit sjuk.

Nu sitter jag här i min ensamhet. MrMan har varit i Bryssel hela veckan. Fyrverkerierna smäller utanför fönstret och jag har precis ätit min första köpespalt. Att jag överhuvudtaget sitter upp kan jag tacka min nya vän Herr Panodil. Men effekten börjar klinga av och frysandet tilltar. Jag mår fan inte bra. Det enda jag kan se fram emot just nu är en febernatt utan dess like. Man kan ju bara hoppas att jag frisknar till snabbt. Jag som aldrig blir sjuk. Pyttsan heller, det gör mig så förbenat irriterad att inte kunna göra mitt jobb. Att känna mig svag. Men men, mitt fantastiska immunsystem är inte lika fantastiskt längre. Det är bara att ta att jag torska helt enkelt!

Min mor och min far är underbara människor!