söndag 7 februari 2010

Att vara bakis...

Finns det något värre än att vara bakis? Känslan av att må piss och sedan veta om att man bara har sig själv att skylla är fasiken aldrig någonsin värt det. Fast så hamnar man där då och då i alla fall. Förr så var det liksom en del i det hela. Det hörde liksom till. När man var ung och mindre vetande. Nu får man ju sjuk jävla ångest när man inser att det fanns så många saker man borde tagit tag i men att en hel dag har gått åt till att ligga i soffan och må pyton. Nä, det är inte min grej helt enkelt. Fast så händer det ju ändå. Som när man träffar Berra och Dudden för en lugn hemmakväll som övergår till middag på Sportbaren och några öl och senare en spontanutgång... Igår vaknade jag upp och insåg att jag verkligen verkligen verkligen inte var sugen på alkohol på lång tid framöver, och då hade jag ändå inte druckit mycket kvällen innan... det var den där lilla känslan av ständigt illamående som gjorde det. Så jag gick till festen i Fruängen utan alkohol i påsen. Jag och Jopan gjorde ett stopp på Coop och inhandlade en sockerdricka. "Man kan ha kul utan alkohol också" sa jag hurtigt. Grejen är bara att så fort man är på en tillställning och tackar nej till alkohol så undrar folk vad som är fel. Är du gravid? Jaha, du kör ikväll? Varför dricker inte du? Varför måste man veta varför en person inte har lust att dricka alkohol? Varför är det så förbannat viktigt? Varför är det en sån jävla stor del av vår kultur? Jag fattar inte det... Jag skrattade mig i alla fall fördärvad igårkväll. Jopan är fan klockren "Pass på!" Sen lyckades Ando elda upp en hushållsrulle på bordet och försökte släcka elden genom att blåsa på den och mellan utblåsningarna ropa "ÅH GUD ÅH GUD". hahahahahahahahahaha! Jag dog! Jag hade kramp i magen av allt skratt. Vi lekte fruktsallad och hela havet stormar och sen åkte vi hem, jag och Jopan.

Vet ni vad det bästa är?

Att jag vaknade i morse och mådde så jävla gött. Jag låg och läste i två timmar och ska nu iväg ut i förorten och träna med Mojjan och Dadilo. Är det någonsin värt det? Jag tror fan inte det...

Nykterist javisst! Eller?

3 kommentarer:

Jopan sa...

ÅH GUD, ÅH GUD!! Hahahaha! Jag har inte skrattat så mycket på år och dar känns det som! Hahaha! Hade nog inte skrattat lika mycket om inte du varit där.. Det finns ingen annan som jag bara kan titta på när nått roligt händer och veta att du har uppfattat precis samma sak, på samma sätt, och sen att VI DÖR AV SKRATT - jag gillart!! :)

Lillis sa...

Du och Jag, Jopan, Du och Jag! =P
Ska vi skylla det på uppsatsen eller?

Jopan sa...

Det är det enda rätta.. ;)