Jag känner verkligen inga fler näsblödare än mig själv och min älskade syster. Eller i alla fall inte någon i vår liga... Finns ni där ute? Varför fick vi så ytliga blodkärl i näsan för? Och varför klarade sig lillbrorsan? Haha..
Jag skulle dock önska att jag var som syster i den här frågan. Hon tar lite mer lätt på det. Jag oroar mig mer. Men i vissa fall funkar det bara inte. Som till exempel i morse när jag skulle till vfun. Jag tänkte positivt först. Jag hinner nog med tåget ändå. Äsch, jag kan ta nästa. Jaja.. jag kan komma in ngn timme senare, det förstår de nog. Sen när det väl slutar så finns det ingen ork kvar i kroppen. Jag har blött ut all min ork. Mina händer skakar och jag är alldeles matt. Jag måste vila.
Jag har många näsblodshistorier. De är en del av mitt liv. Jag skulle gärna slippa dem dock.
Jaaaa, jag har bränt näsan. Två gånger. Samma borre. Detta är nu den andra som sätter igång.
Dock brukar jag klara mig till mars - april. Det är då det brukar vara näsblodssäsong i mitt hus. Då har vintern passerat och luften har varit torr länge.
Men nu har det redan börjat - i oktober - det oroar mig...
3 kommentarer:
Din stackare! Jag är också ett näsblodsbarn, men det var nog ett halvår sen nu.
Är du? I´m not alone! Det är säkert för att vi båda heter Emma.
Ja, det måste vara så!
Skicka en kommentar