Ja ni. Jag vet inte om jag skulle klara av att bo på ett sådant här litet ställe. Vädret har inte direkt följt med oss från skärgården så jag har spenderat hela dagen med min bok (som för övrigt är jättebra, kan tipsa mer sen). Blev dock utskickad för att handla nyss och tog mig iväg. Bilar kör förbi och nästan saktar ner för att se vem det är som är ute och går och när jag möter folk blir deras ögon stora som tefat och de tittar lite för länge för att det ska vara diskret.. Då roar jag mig med att le mitt allra största leende och hälsa glatt så att de blir lite halvt generade sådär och tittar bort..
På vägen hem tänker jag att "hon var bra hjälpsam inne på Coop, en trevlig flicka", och påminns plötsligt om min älskade farfar. Det jag tänkte var något som jag skulle kunna höra honom säga och jag blir varm inombords. Han finns inte längre runt omkring oss men han finns definitivt alltid i våra tankar.
Sedan påminde jag mig själv om att jag inte är så gammal som jag tror och att "flickan" på Coop säkerligen var några år äldre än mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Låter som du är i min hemby...
Inser nu att du faktiskt är i dalarna,så det är inte ens omöjligt att det är min hemby...
Dalarna it is. Ska ju dock vara lite hemlig på bloggen och inte avslöja exakt vart i Dalarna. Fast jag tror jag har hört vart du är någonstans ifrån och det är nog inte samma.. Finns nog många små byar här borta...
Klart att det gör, men jag kände igen mig så väl i din beskrivning av "uttittandet"...
Haha! Ja jo, det är nog samma vilken by du än är i.. Pappa tyckte jag skulle köpa en tröja med texten "Ja, jag är från Stockholm!"
Skicka en kommentar